Mutationen

Något som min Neurokirurg Inti sa som har satt sig i huvudet på både mig och åtminstone delar av min familj. Han sa det kloka ”Jag tycker inte om ordet cancer. Se det som en förändring i dina celler istället”. Potatis, potäter, kartofler. Samma sak men ändå inte helt iom att dialekten gör de lite olika. Det samma gäller cellgift. Varför heter det gift när det är faktiskt där för att hjälpa mig? Min fru kom på att det är ninjor istället. Muterade sköldpaddsninjor som gillar pizza? Mja, jag var nog först inne mer på pyjamasninjor men ok, ok. Vi tar de muterade så jag får ihop det med mitt fina val av rubrik. Schysst. Tack. Det samma gäller nog att jag idag har varit och haft sjukterapi med en fysioterapeut. Sjuk? Jag känner mig inte sjuk. Jag känner att jag fått en chans att rycka upp mitt liv, öka mina chanser på att orka med familjen, livet och det kommande jobbet som jag så gärna vill börja på på en gång. Friskvård känns mer korrekt.

Sådär är det hela tiden. Jag försöker med viljekraft att forma mitt sinne att ge mig de bästa förutsättningarna av att klara av det här. Det är ett tungt jobb som inte alla gånger går och som jag då och då måste backa på. Men efter varje steg bakåt är fokuset tillbaka att ”Jajamen, ditåt är jag på väg och du din tradiga gamla cancer har inget att komma med för jag har inte cancer, jag har en cellförändring. Så håll flabben!” (Tack Jessica att jag började tänka på det fantastiska ordet igen.) Och mutationer är ju tuffa, eller hur? X-Men har de och får häftiga egenskaper tack vare dem. Tänk på min senaste målning, var det inte lite Rouge över den? Men Ninja Turtles då? Just det, där har vi redan varit så de är på. Dehaka från Starcraft 2 #obskyr-referens-som-inte-så-många-hänger-med-på? Han med. Gunde? Alla ska m… Nej, kanske inte Gunde. Inte idag.

Hah! Badass-Henrik dissar Gunde Svan. Läs allt i senaste Hänt-i-Skrevet! Eh nej. Men iaf, var var jag nu innan mina tankar vandrade iväg? Cellförändring? Mjaaaaa… *Skummar bakåt i texten* Ah, just det: Mutationen.

Alla våra celler muteras i olika cykler. Vissa kallas naturliga och några andra onaturliga. Men vad är naturligt? Vem bestämmer det? Gör du? Gör jag? Naturen förändras runt omkring oss hela tiden och nya arter uppstår, andra dör ut. Vi har inga sabeltandade tigrar idag och vi hade inte dagens storstadsmänniskor med sitt stressiga liv då. Vem säger att det här är rätt? Vem har rätten att säga det? Vad är det som säger att mina mutationer som lett till att jag fått en förändring i hjärnan inte är helt rätt rent evolutionsmässigt? För det kommer kanske leda till sköldpaddsninjor som hoppar runt och slåss mot ondingar ätandes jättepizzor om tio år.

Det enda vi kan faktiskt hålla ordning på är oss själva i nuet. Vi kan ha de bästa intentionerna att försöka få till att fixa i ordning i hemmet med de perfekta lösningarna på förvaringsproblematiken vi kokat ihop. Eller varför inte hur vi löser pusslet med alla doktorstider som vi nu fått efter beskedet samtidigt som vi måste få ihop tiden för barn, familj, vänner, arbete, lägg-till-valfri-sak-i-din-bucketlist-här.

Så återigen, ta hand om dig, ta hand om varandra. Lev. Frodas. Skit i det blå skåpet du underbara vackra skapelse.